antiz

Det där jävla skönhetsidealet. Det där "size 0" snacket, eller "få platt mage på 1 månad". Typ.

Man äter något gott, som har några för många kalorier i sig, efteråt vill man alltid stoppa fingrarna i halsen.

Men tänk er den där underbara chokladen. Den där söta, fylliga, underbara smaken som får en att må så bra, i några minuter. Sen skriker varje cell i kroppen.

fetto. Fetto Fetto!

Ut och spring.

Sen finns det dem åt andra hållet, som är för smala och vill gå upp i vikt. Jag var där en gång, när jag var runt 11 började jag gå upp ganska mycket.

Ingen är någonsin nöjd. Därför vill jag sluta bry mig, men det är så jävla svårt när man undermedvetet packas på med reklam om bantningsmetoder, små storleker och platta magar. Alla kläder jag tycker om passar på mindre tjejer, det gör det så jävla svårt att bara sluta tänka på alla ideal.

Det är inte hälsosamt heller att vara överviktig eller underviktig, men det är inte heller mentalt hälsosamt att aldrig kunna njuta och bara sluta tänka på kroppens form.

Det jag vill få fram med det här negativa inlägget är att jag hatar det. Säg FUCK till samhället.